- 4000

- 1800

- 500

0

1050

2000

S  T  E  N  Å  L  D  E  R

BRONSÅLDER

J Ä R N Å L D E R

MEDELTID

Steffes   utflykter

Avbildningen högst upp på sidan är en gravyr ur Monumenta Sveo-Gothorum som visar Skalundahögen i Västergötland.

Monumenta Sveo-Gothorum är ett verk - utgivet av riksantikvarie Johan Peringskiöld - som samlade avbildningar av svenska kyrkor och minnesmärken, gjorda av rikets antikvarier och tecknare under 1600 talet.

HÖGAR & RÖSEN

I begreppet högar väljer jag att innefatta även rösen.   Att begrava sina döda i högar eller rösen var vanligt under tiden från äldre bronsålder till yngre järnålder, alltså under tidsperioden 1800 f Kr - 0.

Högar/rösen byggdes ofta nära sjöar och vattendrag, vilket är svårt att ana då man står vid en hög/röse i förhållande till nutidens vattenlinje som ligger c:a 15 m högre jämfört med vattenlinjen under bronsåldern.  Anledningen till placeringen nära vattendrag tror man är att det ansågs viktigt att högen/röset skulle kunna ses från kommunikationslederna där ju vattenvägarna var de viktigaste vid tiden.

Högar/rösen antas till största delen vara gravar för stormän och avsikten var att högen skulle visa hur stor och viktig den döde hade varit i livet.  I norra Götaland, Svealand och längs Norrlandskusten byggdes gravrösen av sten utan att täckas av jord, vilket skiljer dem från högarna i inlandet som bestod av jord, torv och sten.

Det kan vara svårt att skilja de tidigare megalitgravarna från bronsålderns högar/rösen eftersom att megaliterna i sitt outgrävda skick är överbyggda dösar eller hällkistor och då lätt kan uppfattas så som högar.

Då de tidiga högarna/rösena byggdes under äldre bronsåldern var det vanligast med jordbegravningar under hög, man ”sattes i hög”.   Högar/rösen från järnåldern var oftast brandgravar under hög.

Många högar återfinns på gravfält som också ofta omfattar flera mindre dominanta gravar (stensättningar), ofta från senare tidsperioder.

HÖGAR   &   RÖSEN